Vår Norgeresa i somras tog oss bl a till Rjukan, en ort i södra Norge som kanske är mest känd för att det tillverkades s k tungt vatten där under andra världskriget. Det var ett givet stopp för oss. M är väldigt intresserad av andra världskrigets historia i allmänhet. Det kan jag inte direkt skryta med för egen del men just den del som handlar om Norge intresserar mig väldigt mycket. Vi besökte det museum i Rjukan som bl a handlar om det tunga vattnets historia. Mer om det i andra inlägg.
Jag ville ju i vanlig ordning helst fota berg i solnedgången, ett absolut favoritnöje. Norska berg och dalar i solnedgång, kan det bli bättre liksom. M var skeptisk, framför allt till att tvinga vår minst sagt törstiga husbil uppför långa branta serpentinvägar, men eftersom han är en snäll människa gick han ändå med på det.
Det blev en lååång klättring (med husbilen) upp mot Gaustatoppen, ett av bergen som tornar upp sig över dalen där Rjukan ligger. Jag spanade febrilt efter platser med bra utsikt ner mot dalen men det var snålt med det. Det var faktiskt M som uppmärksammade platsen ovan, väldigt bra gjort av honom! En glipa mellan några träd längs vägen bara.
Vi åkte upp på eftermiddagen och promenerade runt där uppe. Vi hade gärna åkt upp på själva Gaustatoppen med Gaustabanen (en vagn inne i själva berget som tar en till toppen) men dels hade vi ju Qino att ta hänsyn till, dels tyckte vi att det blev lite väl dyrt. Det hade förmodligen varit perfekt att fota däruppe men man kan inte få allt.
Gaustatoppen.
En bild från vår promenad.
Sista bilden innan jag var tvungen att slita mig därifrån. Färgerna hade hunnit bli kallare, precis som luften.
Ha en skön dag!
