Scaniatjejen

Idag var en sån där dag där man kunde säga: "Jag vaknade och så var den dagen förstörd." Så kändes det iaf och dessutom någon särskild anledning. Förutom att jag inte tappat ett gram av mina "julkilon" trots nyttig mat och träning sedan veckan efter nyår. En anledning så god som någon kanske. Åkte ut till Birsta men inte heller det piggade upp särskilt mycket. Dessutom fanns inte de grejer jag åkt dit för att köpa. En sån dag bara, ni förstår säkert vad jag menar. Mitt i detta "elände" (dagens i-landsproblem osv, jag visste att jag var gnällig) ringer min mobil. Det var min mycket gode vän B som skulle höra hur det stod till och när han hade hört min klagan sa han: "Det låter som du behöver en kram." Kunde inte annat än instämma, det var precis vad som behövdes, och då kommer han med den goda nyheten att han bara är en halvtimme bort. Han stannade till i Birsta, gav mig en bamsekram, bjöd på fika på IKEA-restaurangen (som har glutenfritt bröd:-) och lyckades få mig att må bättre. Kan man bli annat än upplyft av att ha såna vänner! Tack igen, vet att du tittar in här då och då!

På väg hem pratade jag i telefon med en annan av mina nära vänner, J (vi pratar nog någon timme om dagen med varandra:-). Hade lite dåligt samvete för att jag klagat över mina "julkilon" när jag pratat med henne tidigare under dagen, eftersom hon har fler kilon att gå ner än mig (hennes mål, jag tycker hon är jättefin som hon är), men hon försäkrade mig att allt var lugnt och peppade mig och sa att allt kommer att ordna sig. Tack till dig också J om du läser det här!

Nu till en helt annan sak. Det är säkert många av er som redan upptäckt sidan Moderskeppet.se där man kan lära sig mer (mycket mer) om Photoshop men till er som ännu inte varit dit kan jag varmt rekommendera den. Jag håller på att titta på deras film om grunderna i Photoshop och det är iaf precis vad jag behöver. Så mycket enklare saker och ting blev helt plötsligt!:-)

En blomma till alla underbara människor jag har omkring mig:



Nu är det "Du är vad du äter" på tv3. Ha det bra så länge!

Någon särskilt originell tolkning blir det inte här idag, min last är känd för de flesta. Min största last är såklart lastbilarna!:-) Det sägs ju att lasternas summa är konstant och eftersom jag varken röker, snusar och knappt dricker alkohol...ja ni kan kanske räkna ut resten. (Och nu syftar jag på lastbilarna och ingenting annat, ni kära kollegor som läser detta.;-)

Tre bilar jag kört många lyckliga mil med:






Den uppmärksamme noterar nu häpet att det är en Merca på nedersta bilden men det var den jag fick köra till Tromsö och Senjahopen.:-)

Jag hade också tänkt visa upp den häftigaste last jag någonsin haft på flaket: En stridsvagn! Aldrig har jag hört ett sådant motorljud (Scania får ursäkta:-). En Maibach V12:a på 22 liter och 1500 hk, så låter kraften i dess renaste form.:-) Tyvärr befinner sig nog de bilderna hemma hos mina föräldrar för jag hittar dem inte här hos mig. Min svaghet för mäktiga maskiner, dvs min last, får istället symboliseras av Aitikgruvans största grävare:

Jag är knappast den enda som längtar efter våren och gissa om jag blev glad när jag upptäckte knoppar på ett av träden här i bostadsområdet. Spår av förra årets blomster finns även att finna lite varstans och då längtar man ju lite extra.:-)



Inomhus omger man sig nu gärna med saker som lovar vår.:-)



Min längtan efter en bättre hälsa är också stor och vad kan symbolisera det mer än en bild från en av mina härliga jobbresor? Imorgon ska jag ut på vägen i privata ärenden. Styr kosan söderut till min bror och hans familj för att sedan hälsa på en av mina allra bästa vänner och hennes man på vägen hem. Längtan är stor efter att träffa dem alla, vi har inte setts sedan jul.


E4:an mellan Umeå och Skellefteå. Torr väg, lite bilister och en vacker himmel - då är det härligt att vara chaufför.:-)