För någon som kallar sig Scaniatjejen har det varit väldigt lite lastbilar här senaste åren. Ni som besöker mig regelbundet vet att jag har problem med hälsan och har förmodligen gissat att jag är sjukskriven, vilket är helt korrekt.
För 11 år sedan jobbade jag mig till en utmattningsdepression (och ingen lär ha haft så roligt på vägen in i "väggen" som jag.;-) Jag levde min dröm!). Jag kom tillbaka till jobbet men kroppen har blivit mer och mer sliten. Åratal av arbete där jag levt helt utan dygnsrytm har också satt sina spår, samt att jag har diverse fysiska besvär som värk och magproblem. Listan med problem kan göras väääldigt lång...men tanken med det här inlägget är inte att beklaga mig över min dåliga hälsa.
När jag tog mitt lastbilskort och senare började jobba som chaufför hittade jag hem. Fram till det att Morris och M kom in i mitt liv var jobbet och Scania mitt livs stora kärlek och numera är de fortfarande med på topp 3. (Jag vet, jag är galen och det är många år sedan jag erkände det.=D).
Min hälsa ser inte ut att förbättras de närmaste åren och saknaden efter att köra lastbil är som ett stort hål i mitt hjärta. Det är säkert väldigt svårt att föreställa sig men jobbet har stått för så många positiva saker i mitt liv och upplevelsen av att köra en kraftfull Scania med fullt lass får mig fortfarande (efter 15 år) att skratta högt av lycka.
Jag SKA tillbaka, jag måste tillbaka. Förut skulle jag ha sagt "kosta vad det kosta vill", vilket är en del av vad som har satt mig i den här situationen. Den här gången får jag försöka ha tålamod men faktum kvarstår: Jag SKA tillbaka, jag ska leva min dröm igen. Här är några av alla underbara lastbilar som gjort mig så lycklig genom åren: